Lille Kev har blödit näsblod 2 gånger idag.

Första gången var uppe vid hunddagiset och andra gången hemma på altan.

Det bara sprutade blod ur honom och han fick såklart panik och gallskrek.

Nu ligger han iallafall nerbäddad i soffan och tittar på Disneychannel.

Antar att näsblodet kommer pga vätskebrist som följd av den senaste veckans enorma värmebölja.

Ok,på det sista inlägget där,lade sig texten som den skulle.

 Vad e det frågan om egentligen?!!

I f***ing give up!

Ja,ja...

Idag började jag iallafall jobba igen.

2 rottisar, 1 Dansk/svensk gårdshund och 2 irländska settrar har kommit än så länge.

Eventuellt att en Sheltie dyker upp innan kvällningen oxå,men han kan likväl komma imorgon. 

Fattar inte vad felet är nu..?! I de senaste inläggen jag skrivit har texten blivit helt ihoptryckt. Det spelar ingen roll att jag gör radbrytningar eller skriver centrerat etc.Allt hamnar direkt efter varann! Blir tokig!!! Blir säkert samma med detta inlägg... 

Japp,precis så är det!

Är så förbannat less på det mesta just nu.

Men jag vet ju att roten av det hela är bristen på pengar och ovissheten över om och när man överhuvudtaget ska kunna betala räkningar,köpa mat etc.

Som det känns nu,kunde vi likväl snart vara tvungna att sälja huset... S

en har jag fortfarande inte helt blivit av med den förbaskade muskel-inflamationen i axeln heller och på söndag börjar jag jobba igen,så då kommer den att utsättas för en massa påfrestningar igen,eftersom vi då bl.a kommer att ha 2 stora rottisar på pensionatet! Skitkul! (Det där var ironi ifall ni inte fattade det...)

Igår fyllde kim 8 år och han fick bland annat ett fotbollsmål av R's mormor och morfar,en ny cykelhjälm av oss osv,och i vanlig ordning,passade det inte R's föräldrar att komma!

Nej,som vanligt var deras älskade hundar viktigare än deras barnbarn...

Så de kom nu ikväll istället och det tycker jag är rent ut sagt: FÖRJÄVLIGT!!!

Jag har sagt det förr och kommer nog att få fortsätta säga det tills den dag de är borta, de är de absolut sämsta farföräldrar jag någonsin har mött/hört talas om!

Jag skulle skämmas ögonen ur mig om jag betedde mig på det där viset mot mina barn och barnbarn.

För det första umgås de hellre med sina hundar än sin familj och skäller ut sina barnbarn om de leker för "högljutt",för "de måste ju tänka på att hundarna kan bli rädda" osv.

För det andra vägrar de att vara barnvakt ens i 30 min-1 timme,för att vi ska få handla i lugn och ro.

Frågar vi om barnvakt,blir svaret : - Vi har redan gjort vårat.Vi är för gamla för att ta hand om ungar!(Måste notera här att R's pappa,som är äldst av de två,fyller 50 i år!!!) Gamla?! Skulle inte tro det va!!!

Och för det tredje,kan de aldrig ens komma hit och hälsa på sina barnbarn.Knappt ens när de fyller år som sagt...

Så de kan aldrig ställa upp för sina barnbarn och heller inte för oss föräldrar,medan de själva när barnen var små,alltid var barnlediga!

och nu för tiden har de alltid istället hundvakter och om de inte får det,blir de skit-tjuriga. Vi har inte varit lediga en enda natt från barnen på 4 år!!!

En hel dags barnvakt har vi aldrig haft.

Senast vi var barnlediga för att göra något speciellt,var förra sommaren,då vi var bjudna på 30 -års fest här hemma i byn.Inte ens då kunde de ställa upp,utan R's lillasyster kom då hit och satt med pojkarna under kvällen.

Men vi kunde ju inte slappna av när vi var borta,eftersom hon skulle hem igen,så vi kunde ju likväl ha varit hemma...

Att kim har DAMP,gör ju verkligen inte saken bättre.2 barn är mkt jobb utan att ha ett funktionshinder med i leken,så jag för min del tycker det är ett under att R och jag fortfarande orkar kämpa med vårt familjeliv.

Det tar mkt på krafterna i vanliga fall som sagt och har man dessutom absolut ingen avlastning,är det inte konstigt om det helt plötsligt inte funkar längre och vad kan jag säga..?!

Vårt förhållande är knappast tipp-topp nu och och jag ser inte ens en gnista av ljus i slutet av tunneln.

Jag tänker mer och mer på hur det skulle vara att bo själv med kev i en lägenhet i stan.Att kunna ha kim varannan helg.

Att få sköta mig själv och slippa ångesten över att: snart kommer R hem från jobbet och som vanligt kommer han att ha haft ett helvete och så vill han prata om det med mig.

Inget fel i det såklart,men det är bara så jobbigt att ha det så varenda,jävla dag.

Han mår piss,jag mår piss och det går ut över varann och det går ut över pojkarna.

Allt är bara ett enda virrvarr av känslor och jag har ingen som helst ork att försöka reda ut något av det.

Jag vet inte ens om jag skulle bli ledsen och förkrossad om vi skilde oss,eller om jag skulle bli lättad...

Skulle jag kunna bli lycklig???

Och den största frågan:

skulle jag kunna bli lycklig med någon annan..?!

Tankarna kring svaret på den frågan,skrämmer mig,för vad betyder det egentligen..?

Men kontentan av hela det här inlägget är i slutändan detta:

Om vårt äktenskap spricker - lägger jag den största skulden på R's mor och far,som inte ställt upp för fem ruttna öre..!

Vad har hänt???Jag har tyvärr ingen aning vad som hänt eller exakt vad som är fel,men det gör sååå ont i min vänstra axel!!!  Och det värsta är att det sprider sig... Det började som en mer vanlig knutsmärta i muskeln vid nyckelbenet för ett par dagar sen och sen har det bara gått vidare,så nu värker det ut i hela armen och i handen,upp på sidan av nacken och bak över axeln och ner vid skulderbladet.Det drar och sliter och pulserar precis hela tiden.R har masserat och stretchat,men det hjälper inte,utan gör det snarare värre...Jag har tagit smärtstillande,till ingen nytta.Jag har använt x-tra starkt liniment och värmekudde,men inget funkar!!! Idag har smärtan t.o.m satt sig i själva nyckelbenet,så när jag rör vid det,går det smärtvågor i hela sidan på mig. Första dagarna tänkte jag att det kanske var en muskelinflammation,men jag vet inte jag...Blir det så här då? Andra goda nyheter,mitt upp i allt - och faktiskt ngt sent - är att lille Kev äntligen slutat med blöja!!!Strax före sin 4 års dag i maj,slutade han,så nu är han "en stor kille",som han själv säger.;-) Inatt var första gången som det hänt en olycka i sängen och det tycker jag är väldigt duktigt av honom.synd att vi inte hade ngn plastad frotte där bara...Så idag har jag fått tvätta alla sängkläder och madrassen. Nu ska jag fortsätta lida och snart är det dags att stoppa kidsen i säng oxå.