In till stan nu då för att hämta ut nya medicinen...

Känns inget vidare nej.  

Sen ska jag gå & handla inför pizzakvällen med Emilia med familj.

De kommer hit direkt efter att R varit där och gaddat sig.  

Igår hämtade vi ÄNTLIGEN nya bilen.Vår söta lilla Kia Venga.

Den står på gårn och ser så uppkäftig ut så.  

Dags att gå till bussen nu...

Var till psyk idag för att diskutera medicinen etc.

Eller det var vad jag trodde att jag skulle göra iallafall...

Fick en ny läkare idag.Helt otrolig var han.  

Vi talade lite allmänt om hur jag mår idag och det tog inte lång stund för honom att orda det jag tänkt så länge.Dvs att mitt "handikapp" inte stämmer med mina diagnoser.

För 10 år sedan fick jag ju diagnoserna Panikångest och social fobi.

Vi talade en stund till och gick igenom lite släktinfo osv.

Han nämnde sen Bipolär sjukdom och jag fick fylla i ett formulär.

När jag var klar och han räknat ihop poängen sa han att poängen för Bipolär lite luddigt var 19 och jag fick 23!

Så han tror att jag är bipolär dvs manodepressiv.

Känns inget vidare,men är ändå ganska logiskt.

Det är ju ärftligt och min mamma var troligen bipolär med tanke på hennes extrema sätt av och till.

Och en av mina systrar har diagnosen Borderline vilket är en form av bipolär sjukdom.

och med tanke på hur flera andra av mina syskon är,har alldeles säkert de oxå vissa bipolära tendenser.

Så jag fick iallafall idag en preliminär Bipolär diagnos och en ny medicin utskriven.

Ska hämta den imorrn,eftersom inget apotek i stan hade den hemma.

Den heter Orfiril.

De flesta Bipolära får Litium i första hand,så jag förstår inte varför jag inte fick det,men,men...

Jag ska ta denna medicin nu och om 3-4 veckor ska jag träffa läkaren igen och då ville han att R skulle följa med så att han får höra hur han ser på mig och mitt beteende.

Och om medicinen absolut inte hjälper - vilket jag hoppas att den inte gör - är det inte en Bipolär sjukdom.

Så nu ska man alltså börja med de starkare grejorna...  

Jag som precis börjat dra ner lite på de antidepressiva eftersom jag inte tycker om att behöva ta en massa mediciner.

Men som Bipolär måste man äta de där medicinerna livet ut eftersom sjukdomen är kronisk...

Och dessutom är den ju som sagt ärftlig,så nu ska man måste oroa sig för att någon av pojkarna ska få det oxå...