Ahhh,vill ju veta ngn gång!

Nu är det 3 veckor sedan vi parade Maja och trots att tiden verkligen har flugit fram,kryper det endå i en då och då när man tänker på att det egentligen inte alls är så många veckor kvar förrän valparna kommer och här sitter man fortfarande och inte ens vet OM Maja är dräktig än!

Första 1½ veckorna efter parning kände jag mig ganska säker på att hon var dräktig,men nu börjar man ju vela...

Helt normalt såklart eftersom man hoppas så mkt och inte vill bli besviken.

Symptom på dräktighet:

• Kräkts 1 gång,vilket hon aldrig gör.(förutom när hon inte ätit ngt)
• Sover HELA tiden
• Har svällt måttligt i hela kroppen
• Idag fick hon hicka (har hon aldrig haft förut)
• Bajsar x-tra mkt och löst (Nice info,eller hur! He,he!)

Håller tummarna...

Tja,det känns nästan så,när man från värsta latsidan,vänder,går till en butik och inhandlar ett par 2x3 kg hantlar och sen gör upp ett träningsprogram som man kör 2 ggr på rad samt promenerar 5 km per dag.(när jag lämnar o hämtar kidsen på skolan)

Nu sitter jag här,2 dagar efter första träningspasset med hantlarna och har fortfarande träningsvärk...*stön*

Men även om man är öm i kroppen,känns det endå väldigt bra.

så de senaste 2 månaderna har alltså jag och R tillsammans slutat röka resp snusa och vi har nu börjat träna...

Pappa ska till urologen på torsdag där de ska börja undersöka varför han inte kan kissa själv.

rädslan för prostatacancer finns ju där,men ännu mer nu sedan jag pratade med styvmor sist och fick veta att sköterskan som byter kateter på pappa hade hittat en knöl i ljumsken på honom.

så antingen är det ljumskbråck eller en ny cancerknöl...

Idag kom första tecknet på att Maja troligen är dräktig.

Hon kräktes på hallmattan när vi kom hem efter att ha hämtat pojkarna och hon kräks bara när hon inte ätit annars,så ngt e ju på gng.

vi får bara hoppas att hon inte bara e skendräktig...

sen har hon ju varit extremt trött enda sedan parningen oxå och hon är ALDRIG  trött.

Ultraljud har vi bestämt oss för att strunta i,då jag fick veta att de inte alls kan se säkert hur många valpar det är.

så vi får helt enkelt hoppas på det bästa vid förlossningen.

men nu ska vi som sagt först se att det verkligen är ngt i magen...

fast jag har känt på mig att det blir valpar,ända sen parningen.

När vi kom till Åmot igår kväll,var hanen inte det minsta intresserad av Maja och vi tänkte ju: - Shit,har hon redan slutat höglöpa?!!

Men nejdå,de hade redan parat sig och den här gången hade de suttit fast i ca 30 minuter,så jäklar i mig om det inte blir några valpar nu alltså,efter två så lyckade parningar!

Vi beslöt oss för att det får räcka med dessa två parningar och det är nog lika bra,för Maja är helt slut!

Hon orkade knappt komma till matskålen imorse...:-D

Så nu blir det 4 veckors,långdragen,nervös väntan,tills vi kan göra Ultraljud och se om det finns några valpar i hennes mage och hur många det isåfall är.

Hanen ger ju många valpar och Maja kommer från en stor kull.

Men vi hoppas att det inte blir för många,eftersom det ökar risk för snitt och Maja är ju så liten oxå.

Nu håller vi alla tummar vi har!!!

Igår åkte vi till Åmot igen,så fort R kommit hem från jobbet.

(Fick såklart inte tag i ngn som ställde upp att vara barnvakt...

Oväntat! *Ironisk*)

Snön hade vräkt ner hela dagen,så när vi kom dit höll de på byta till vinterdäck på bilen och hade bara hunnit försöka para en gång och resultatet av det var lika som dagen före.

maja betedde sig som om hon vore rabiat!

Har aldrig sett henne så aggressiv!!!

Så fort hanen kom i närheten av henne började hon morra med alla tänder synliga och så började hon hugga efter honom.

Då tänkte vi ju att det här kommer ju aldrig att funka!

men vi tog hundarna och ställde upp Maja i köket för ett till försök...

R höll fast hennes huvud,så att hon inte skulle kunna bitas eller fly och jag höll fast bakdelen,medans hanhundsägaren hjälpte hanen att "komma in".

Maja skrek och nafsade efter allt,men efter bara ngt juck från hanen,kom han direkt in och fastnade och då blev Maja knäpptyst på en gng.

Så jag vet inte om hundar kanske oxå har ngn slags mödomshinna så att det första "intrånget" gör ont..?

Så äntligen fick vi till parningen och de satt fast rumpa mot rumpa i ca 10 minuter och under dessa minuter gjorde de båda allt för att komma ifrån varann.(Situationens ironi)

sen ville de inte direkt ha ngt mer med varann att göra.He,he

Så vi hoppas nu att parningen går lika bra idag igen nu då.

Om det blir valpar,så kommer de vecka 2. Jippie!!!

Jodå,Maja började höglöpa igår,så det var bara att sätta sig i bilen och åka till Åmot.

Hon ställde upp sig för hanen och allt,men antingen var hon inte helt redo än,eller så är hon för dominant,för hon blev skogstokig på honom efter ett tag.

Han kom till en gång,men fastnade inte,så det gick inte och efter det började maja göra utfall mot honom så fort vi försökte.

Idag kommer hanens ägare och hämtar Maja på väg hem från jobbet,så hon kan försöka para dem innan vi kommer dit ikväll.så får hundarna vara tillsammans lite längre oxå.

och det kanske går bättre när det inte är så mkt folk runt.speciellt pojkarna,eftersom de var med igår...

och så får man ju hoppas att de kan fastna ihop idag oxå då...

Ska höra med R om inte han kan be sin lillasyster att vara barnvakt ikväll,så vi slipper allt gnäll från trötta barn mitt uppe i alltihop.

igår var vi inte hemma förrän 21.30 och det tog hårt på pojkarna.

Allt är för tillfället lugnt och pojkarna är tillbaka på skola/dagis igen,efter en veckas höstlov.

Första snön har fallit och töat bort igen...

Maja löper äntligen,så nu väntar vi bara på höglöpet,vilket kanske,kanske kan vara på G idag redan!

När R kommer hem ska vi kolla med vår säkra hanhund "Elvis" som ägs av R's föräldrar och alltid visar när en tik löper.

igår var han mer intresserad av Maja än han varit tidigare,så det kanske gått igång nu,men vi hoppas att det dröjer till helgen,eftersom tjejen som äger parningshanen jobbar fram till fredag,för att sen vara ledig i 2 veckor.

Hoppas nu bara att parningen går bra och att det blir valpar!