Jag tvingades ljuga för min pappa idag...Så här började det.:Jag ringde för att höra hur det gick på cellgiftsbehandlingen igår,men pappa låg och sov,så jag pratade med styvmor i 30 min först.Hon berättade att pappa är väldigt deprimerad och talar om att han borde ta ett rep och göra slut på eländet på en gång.Jag frågade vad de egentligen visste om den här sjukdomen,för ingen av dem verkar så upprivna som man tycker att de borde vara.och jag får till svar att de inte vet något...läkaren har inte berättat ngt alls för dem.han har bara talat om att pappa har lungsäckscancer och att han ska få cellgifter för det.Han har inte berättat vad den här cancern innebär eller någonting alls!Jag blev chockad.det är ju en självklarhet att läkaren ska berätta ingående vad detta betyder etc på en gång.så pappa och min styvmor förstår inte att pappa inte kommer att överleva det här.de tror att han kommer att bli frisk av cellgifterna...jag fick till slut prata med pappa och jag talade om för honom att han inte får köra bil ngt mer nu när han får cellgifter,då det kan sänka koncentrationsförmågan osv.jag talade om att jag läst på en del om cancern,för att se vad han skulle svara.han blev direkt intresserad och jag berättade att den är väldigt ovanlig och drabbar bara ca 100 st per år.då frågar han mig ledsamt,hur många av de som dör av den...jag kan inte tala om för min pappa att han ska dö...jag stammade väl fram att jag inte var säker,för att jag inte hittat så mkt om just det,men att det nog inte är så många och han kommer nog att klara det här galant.jag vill bara att han ska få må bra och vara glad igen...han sa själv att; jo,det kan väl inte vara så farligt det här,för jag mår ju inte direkt dåligt och det borde man ju göra om det är allvarligt.det fick jag inte ens fram något svar på...jag blir så arg på läkaren som inte berättat ngt för dem!pappa har ju träffat flera läkare på 3 olika sjukhus,så jag vet ju inte alls vart jag skulle kunna ringa och skälla heller.

Ringde till pappa för att höra hur han mår nu...pratade med styvmor först,som talade om att de fått svaren efter lungoperationen.pappa har lungsäckscancer oxå...har ju skrivit tidigare om allt jobbigt han råkat ut för och att han nyligen fick besked om att han har tarmcancer som han i slutet av april ska operera.och så kommer det här...imorrn ska han in på sin första cellgiftsbehandling och det kommer att fortsätta till åtminstonde juli...så han komemr att tappa allt hår och bli ännu sjukare nu...min lilla pappa...skyndade mig att kolla upp lite om lungsäckscancer och han har ju drabbats av det pga all asbest som han jobbat med i sina dar och det verkar inte finnas någon direkt bot för det.prognosen för överlevnad är väldigt dålig.ca 1 år stod det på flera ställen...max ett par år...måste ringa mina bröder.Jag kan inte mista dig ännu!Jag är inte redo att bli föräldralös...

årets första mygga!!! Moahahahahaha!!!Usch,nu kommer de där äckliga kräken igen och som vanligt går de mest på mig,eftersom jag är så varmblodig...inte kul,eftersom jag dessutom är allergisk mot myggbett,så huden spricker upp direkt och jag får stora sår över hela kroppen och så får jag gå runt hela somrarna...som ni förstår är det inte ett dugg kul eftersom alla stirrar på en där man går med ärr och sår överallt,så jag kan aldrig njuta av somrarna i shorts,korta kjolar etc,utan går i långbyxor och det blir ganska VARMT!!!men endå är sommaren min årstid.jag älskar värmen och skulle inte alls tveka på att köpa en villa i Spanien eller nåt om jag vann mkt pengar och sen bo där nere under vinterhalvåret...Mmmmmm...på tal om värme,så var gårdagen helt sensationell!Vilken värme!!!Och det verkar inte bli sämre idag heller...Lovely!

Min nya favoritlåt...Helt underbart har Anders Johansson nu skapat en cover av Heart's kända "Alone".I hear the ticking of the clockIm lying here the rooms pitch darkI wonder where you are tonightNo answer on the telephoneAnd the night goes by so very slowOh I hope that it wont end thoughAloneTill now I always got by on my ownI never really cared until I met youAnd now it chills me to the boneHow do I get you aloneHow do I get you aloneYou dont know how long I have wantedTo touch your lips and hold you tightYou dont know how long I have waitedAnd I was going to tell you tonightBut the secret is still my ownAnd my love for you is still unknownAloneTill now I always got by on my ownI never really cared until I met youAnd now it chills me to the boneHow do I get you aloneHow do I get you aloneHow do I get you aloneHow do I get you aloneAlone, alone

Pappa ska få cellgifter nu,för cancern i tarmen och sen blir det operation i slutet av april...Här hemma har det varit mycket sjukdomar på sista tiden,så det har inte blivit så mycket bloggande.först gick jag ut med en rejäl förkylning,som sedan drog bort men någon dag senare började om igen i form av halssvullnad och ont...*Suck*Kim blev magsjuk på skolan i fredags och kräktes ner hela soffan där.Just den dagen jobbade R,så jag fick gå och hämta kim från skolan och både jag och kev var rejält hängiga.inte kul att inte ha körkort såna ggr,men det är ju bara att bita ihop.det som kändes värst var ju att tvinga kim att gå hela vägen hem när han var magsjuk.han spydde 2 ggr på vägen och sen ramlade han ihop på grusgången när vi kom hem.stackarnhelt utmattad.sen låg han och kräktes resten av dagen.då trodde vi ju att alla skulle åka på magsjukan,men vi klarade oss,så jag tror inte att det var virus relaterat,utan det var nog en matförgiftning,för de hade ätit kyckling på skolan och det är ju så lätt hänt att kyckling blir feltillagad.Nu är han tillbaka på skolan efter en varmt vårhelg och R tog med sig kev till jobbet för att ragga lite fyllning till tomten,som nu äntligen börjats göra i ordning.så R har haft maskinen hemma hela helgen.och än så länge,har vi fått bra många m2 till på tomten utfyllda.det verkar bli en härlig dag med mycket sol idag oxå,fast det trodde jag inte när jag klev upp i morse.då var det -4 C ute.Brrom kylan kunde försvinna helt,så vi kunde stänga av elementen och främst värmepumpen!de sista 2 månaderna har vi haft elräkning på ca >3000kr/mån.vi har inte ekonomi för det!!!

Bojkotten visade resultat idag och svärföräldrarna kom på besök.om än en sedvanlig blixtvisit med en varsin kopp kaffe,men endock ett besök.men det var tyvärr inte mer än att de sa hej till pojkarna och det störde mig,eller oss mkt.det är ju för pojkarnas skull vi gör detta.fick värsta huvudvärken när de var här.antagligen av irritation.så nu har jag precis stoppat i mig Ipren,medans R värmede på en varsin panpizza åt pojkarna.vilken söndagsmiddag...men att få i kev mat nu för tiden,är ju ett projekt i sig.jag har noll matlust pga huvudvärken,men hoppas att den ska ge med sig så pass under kvällen att jag kan få ngt i magen iallafall,för hungrig är jag.imorse och under förmiddagen kom det en hel del snö och R trodde att det skulle bli plogning inatt,men så kom eftermiddagssolen och töade bort det mesta igen.utetempen slog om från -2 till +7.underbart!fortsätt så,så kan R börja göra iordning tomten snart...

det är vad jag och maken gör nu.De vill aldrig ta pojkarna.det blir ett himla gnäll bara vi ber dem ha dem när vi åker och handlar.då säger de att vi ska skynda oss att åka,så att vi kan komma och hämta pojkarna ngn gng!-Vi har gjort vårt,sägs det hela tiden!Nu är det bara hundarna som är viktiga...de betyder mer än barnbarnen!!!när pappa låg på sjukan i uppsala bad vi dem ha pojkarna när vi åkte ner för att hälsa på honom och vilket gnäll det blev...det var så jobbigt för dem att ställa upp.och R's lillasyster har berättat att det är hon som får ta hand om pojkarna de få ggr de varit där,för svärföräldrarna bryr sig inte.de sätter dem framför tv:n och säger åt dem att sitta där och vara tyst.de kommer aldrig och hälsar på oss,inte ens nu fast vi inte ens bor 1 km ifrån varann.så nu bojkottar vi.vi har inte varit dit på några veckor och vi ringer inte etc.vill inte de umgås med sina barnbarn,vill inte jag att pojkarna ska behöva träffa dem heller,för de känner ju såklart oxå att farmor och farfar inte älskar dem.de har aldrig kramats och pussats med pojkarna på ett kärleksfullt sätt och jag har aldrig hört ngn av dem säga att de älskar dem.de har aldrig lekt med dem och gör nästan allt för att ens slippa prata med dem.sista tiden innnan bojkotten började tyckte de att de var såå snälla för då kunde de erbjuda sig att ha kim om vi verkligen var tvugna att lämna bort pojkarna.men baar kim,inte kev.och varför?...jo,för kim sätter de vid tv:n och sen behöver de inte bry sig längre.han är snart 7 år och kan "klara sig själv" med mkt.men kev blir snart baar 3 år och vill leka och är mer högljudd,så han måste de ju umgås med och det går ju inte för sig!men tar de inte båda,behöver de inte ta ngn!vi får se om vi får ngn respons av det här nu då...

Jag skulle kunna sova dygnet runt känns det som och igår hände ngt riktigt läskigt...jag sov hela natten och hade jättesvårt att vakna på morgonen,i vanlig ordning på sistonde.R gjorde iordning pojkarna och skjutsade sen kim till skolan och åkte själv till jobbet för att tvätta maskinen.jag var helt färdig när jag klev upp.satte mig och åt frukost,sen fick Maja mat etc.Kev och jag satte oss framför tv:n,då var kl ca 8.45jag var dödstrött och sjönk ner i soffan och strax efter 9.00 hade jag somnat igen och det är inte likt mig.är jag en gång uppe,kan jag inte sova igen.Dagtid alltså.sen minns jag att jag vaknade till då och då,men inte klarade av att vakna helt liksom och när jag äntligen vaknade tillräckligt för att hålla mig vid liv,var kl 13.15mina ben var täckta i leksaker,tömda ur hela leksakslådan och kev satt på golvet bredvid soffan och såg måttligt road ut.jag somnade ifrån honom totalt och han var "ensam" i 4 timmar!!!vad som helst hade ju kunnat hända och jag fattar inte varför jag bara sov så där!det har aldrig hänt förr och det var riktigt obehagligt.R blev ju oxå ganska bestört när han kom hem och fick höra vad som hänt...man behöver ju inte vara ett geni för att fatta att tröttheten kommer ur psyket på ngt sätt.det har ju varit extremt mycket det senaste ½-året...