Underbar låt!

Blir gråtfärdig varje gång jag lyssnar på texten...

Hon fälldes av två unga grannpojkars ord:
Att hon lustat kring djävulens festbord.
Hon är blott sjutton år och längs vägen de går,blir hon föst som ett djur under glåpord.

Hon försöker att nå sin älskades blick,
men ser honom vända och gå.
Och bland dom som ser på,är straffet hon får,
ett bevis för det de inte förstår.

Leker hon med trolldom och magi?
Kan hon väcka himlens raseri?
Från lågornas sken.
Kan hon gå på vatten som nån sagt?
Kan hon lura döden med sin makt?
I lågornas sken...

När lågorna stiger så ber hon en bön,

om att slippa utstå denna mardröm

Den hon litade på,han sänkte sin blick,
och hon såg hur han vände och gick.
Hon är ensam och fälld - trots yrkan om nåd - så blev domen att renas i eld...

Leker hon med trolldom och magi?

Kan hon väcka himlens raseri?
Från lågornas sken.
Kan hon gå på vatten som nån sagt?
Kan hon lura döden med sin makt?
I lågornas sken...

Men så till slut,
tystnar med ens hela byn.
All gråt dör ut.
Försvinner med röken -
röken som stiger mot skyn...

Om hon lekt med trolldom och magi,
har hon nu fått plikta med sitt liv!
I lågornas sken.

Har hon lekt med trolldom och magi?!
Har hon väckt upp himlens raseri?!
Från lågornas sken.
Har hon gått på vatten som nån sagt?!
Har hon lurat döden med sin pakt?!

I lågornas sken...

Usch,datan segar som värsta kolan just nu...;o) Ja,nu var det ett tag sedan sist igen.Har bara inte haft ork att skriva något. Tror inte att jag nämnt detta tidigare,men jag ska börja jobba! Snart 29 år och ska snart börja mitt första jobb!!!Där får man för att man gått sjukskriven i 7 år... Det känns helt underbart iallafall.Nu slipper jag fortsätta att känna mig helt värdelös,som bara går hemma och inte klarar av att vara ute bland folk.Jag ska jobba med min svärmor på hennes hundpensionat,som nu ska byggas ut.Mitt drömjobb har ju alltid varit att jobba med djur och det är det enda jag överhuvudtaget känner att jag kan klara av.Och det största + är förstås att jag inte ens behöver lämna byn för att åka till jobbet.Och pojkarna kan vara med efter skola och dagis. R har startat eget företag med grävmaskin oxå,så det är mkt som hänt nu.Han har inte kommit igång än,men maskinen får han nästa vecka,tror jag det var och alla papper etc är ju fixade.Han blir ju lite extra sinkad nu pga denna skitsnö,som helt plötsligt skulle komma.(Igår morse var det -20 C!!!) Det enda som är negativt med att han varit hemma sedan han slutade jobba för "idioterna",är pengabristen.Hade det inte varit för valppengarna hade vi aldrig klarat det,men nu är de slut och vi sitter nu med några futtiga hundralappar som vi ska klara oss på tills den 18 april!!!Inte kul... 

Idag flyttade Dexter till R's kusin i Uppsala.Tack och lov så får vi iallafall se en av de andra valparna växa upp...Dio har inte visat någon saknad än,utan bara svansar efter mig vartän jag går i huset.Nu ska vi krypa i säng ,så han ska få sova i sin bur bredvid mig inatt.får se om han väcker mig inatt när han blir nödig,eller om han är lika bekväm som sin mor var i samma ålder och bara gör ifrån sig i buren där han sover... 

Efter 8 års kämpande har vi äntligen fått en diagnos och därmed ett erkännande!

Trots att jag alltid vetat instinktivt att vår äldste son Kim är ett bokstavsbarn,kom endå,konstigt nog,orden från överläkaren som ett smärre slag i magen...Konstigt...

En bit av ADHD,Asperger,Tics & troligtvis oxå Dyslexi,blev tillsammans diagnosen: DAMP

Så vad händer nu..?

Ja,Kim kommer inte att få gå upp till tvåan till hösten,utan får gå om första klass.

så under vårterminen nu,kommer han att få gå ner till 6 års då och då för att komma in sig i gruppen och förhoppningsvis få någon vän,vilket han inte längre har i nuvarande klassen.

känns såklart jättebra att äntligen få en diagnos,så att han kan få rätt hjälp och vi inte behöver vara så arga och frustrerade på honom hela tiden,utan faktiskt nu istället vet varför han gör si & så etc.

Visst kommer man bli arg endå såklart,men inte lika som förr tror jag...

Hoppas jag inte iallafall,för allas skull... 

En arbetspedagog skulle tillkallas till skolan nu,som ska gå igenom kims beteende på skolan och forma en plan om hur lärarna bäst kan hjälpa honom.

Trots att det är skönt med en diagnos känns det endå jättejobbigt,eftersom vi nu fått svart på vitt att detta inte är något övergående och att  våra liv kommer att fortsätta i samma jobbiga mak och faktiskt oxå bli ännu värre ju äldre kim blir...