Japp,precis så är det!

Är så förbannat less på det mesta just nu.

Men jag vet ju att roten av det hela är bristen på pengar och ovissheten över om och när man överhuvudtaget ska kunna betala räkningar,köpa mat etc.

Som det känns nu,kunde vi likväl snart vara tvungna att sälja huset... S

en har jag fortfarande inte helt blivit av med den förbaskade muskel-inflamationen i axeln heller och på söndag börjar jag jobba igen,så då kommer den att utsättas för en massa påfrestningar igen,eftersom vi då bl.a kommer att ha 2 stora rottisar på pensionatet! Skitkul! (Det där var ironi ifall ni inte fattade det...)

Igår fyllde kim 8 år och han fick bland annat ett fotbollsmål av R's mormor och morfar,en ny cykelhjälm av oss osv,och i vanlig ordning,passade det inte R's föräldrar att komma!

Nej,som vanligt var deras älskade hundar viktigare än deras barnbarn...

Så de kom nu ikväll istället och det tycker jag är rent ut sagt: FÖRJÄVLIGT!!!

Jag har sagt det förr och kommer nog att få fortsätta säga det tills den dag de är borta, de är de absolut sämsta farföräldrar jag någonsin har mött/hört talas om!

Jag skulle skämmas ögonen ur mig om jag betedde mig på det där viset mot mina barn och barnbarn.

För det första umgås de hellre med sina hundar än sin familj och skäller ut sina barnbarn om de leker för "högljutt",för "de måste ju tänka på att hundarna kan bli rädda" osv.

För det andra vägrar de att vara barnvakt ens i 30 min-1 timme,för att vi ska få handla i lugn och ro.

Frågar vi om barnvakt,blir svaret : - Vi har redan gjort vårat.Vi är för gamla för att ta hand om ungar!(Måste notera här att R's pappa,som är äldst av de två,fyller 50 i år!!!) Gamla?! Skulle inte tro det va!!!

Och för det tredje,kan de aldrig ens komma hit och hälsa på sina barnbarn.Knappt ens när de fyller år som sagt...

Så de kan aldrig ställa upp för sina barnbarn och heller inte för oss föräldrar,medan de själva när barnen var små,alltid var barnlediga!

och nu för tiden har de alltid istället hundvakter och om de inte får det,blir de skit-tjuriga. Vi har inte varit lediga en enda natt från barnen på 4 år!!!

En hel dags barnvakt har vi aldrig haft.

Senast vi var barnlediga för att göra något speciellt,var förra sommaren,då vi var bjudna på 30 -års fest här hemma i byn.Inte ens då kunde de ställa upp,utan R's lillasyster kom då hit och satt med pojkarna under kvällen.

Men vi kunde ju inte slappna av när vi var borta,eftersom hon skulle hem igen,så vi kunde ju likväl ha varit hemma...

Att kim har DAMP,gör ju verkligen inte saken bättre.2 barn är mkt jobb utan att ha ett funktionshinder med i leken,så jag för min del tycker det är ett under att R och jag fortfarande orkar kämpa med vårt familjeliv.

Det tar mkt på krafterna i vanliga fall som sagt och har man dessutom absolut ingen avlastning,är det inte konstigt om det helt plötsligt inte funkar längre och vad kan jag säga..?!

Vårt förhållande är knappast tipp-topp nu och och jag ser inte ens en gnista av ljus i slutet av tunneln.

Jag tänker mer och mer på hur det skulle vara att bo själv med kev i en lägenhet i stan.Att kunna ha kim varannan helg.

Att få sköta mig själv och slippa ångesten över att: snart kommer R hem från jobbet och som vanligt kommer han att ha haft ett helvete och så vill han prata om det med mig.

Inget fel i det såklart,men det är bara så jobbigt att ha det så varenda,jävla dag.

Han mår piss,jag mår piss och det går ut över varann och det går ut över pojkarna.

Allt är bara ett enda virrvarr av känslor och jag har ingen som helst ork att försöka reda ut något av det.

Jag vet inte ens om jag skulle bli ledsen och förkrossad om vi skilde oss,eller om jag skulle bli lättad...

Skulle jag kunna bli lycklig???

Och den största frågan:

skulle jag kunna bli lycklig med någon annan..?!

Tankarna kring svaret på den frågan,skrämmer mig,för vad betyder det egentligen..?

Men kontentan av hela det här inlägget är i slutändan detta:

Om vårt äktenskap spricker - lägger jag den största skulden på R's mor och far,som inte ställt upp för fem ruttna öre..!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hela jag stinker klor,trots att jag var så noga med att tvätta av mig efteråt. ;-)   Idag åkte vi till Sandviken & badade med våra bästa vänner och deras barn. Även vår äldste, J, som strax fyller 16 år, var med idag. Förra veckan var det bara ...

Attans förbenade sjukdomar. Åkte på en mild förkylning för nån vecka sen & kände mig väldigt nöjd över det.   Sen fick ett par vänners yngste son på 2 ½ år ögoninflammation...   Med tanke på att jag är väldigt populär i hans ögon, borde jag h...

Så många år som vi kämpade för att få rätten på vår sida ang äldste sonen J ang psykologutredningar för att VI VISSTE att nåt var fel, men ingen trodde oss. Inte förrän han gick i klass 2 hittade vi en läkare som faktiskt lyssnade på oss & godkände...

Det är skrämmande att se hur lågt vi sjunkit...  Och trots att vi uppmärksammas på det om och om igen, så verkar inga villiga att ändra på det faktum att vi blivit totalt socialt handikappade. Vi är den sista vuxna generationen som faktiskt VILLE va...

Här är de nya små odjuren. ;-) helbröder med drygt ett halvår i åldersskillnad.  Herr grå är Sheldon Cooper aka Shelle-belle som precis fyllt 1 år och den lille cremefärgade gofisen är Sune.  Tjejerna är inte överdrivet lyckliga över tillskotten ...