Hela jag stinker klor,trots att jag var så noga med att tvätta av mig efteråt. ;-)

Idag åkte vi till Sandviken & badade med våra bästa vänner och deras barn. Även vår äldste, J, som strax fyller 16 år, var med idag.

Förra veckan var det bara jag, R & K (som för övrigt fyller 12 bast om 17 dagar!) :-D

Kroppen värkte så hemskt av denna fördömda EDS & magen var ju sitt gamla vanliga , idiotiska jag..!

Så det var underbart att få krypa ner i en het bubbelpool & bara njuta. Känner mig alldeles tung & så där härligt trött i kroppen nu.

Attans förbenade sjukdomar. Åkte på en mild förkylning för nån vecka sen & kände mig väldigt nöjd över det.

Sen fick ett par vänners yngste son på 2 ½ år ögoninflammation...

Med tanke på att jag är väldigt populär i hans ögon, borde jag ha insett faran, men tänkte att jag nyss varit förkyld,och så länge jag var noga med handhygienen,skulle jag väl klara mig. No problemo!

Eller nåt...

plötsligt började det svida och rinna lite i ena ögat & innan jag visste ordet av hade jag dubbelsidig ögoninflammation!

Men slutade det där?! Nej, nej, nej...

2 dagar senare fick jag feber, halsfluss, hosta & väldiga problem med bihålorna.

Idag är det en vecka sen allt drog igång & halsflussen är bättre, men INTE bra. Ögoninflammationen detsamma. Bihålorna däremot värker som aldrig förr & igår försvann smaksinnet, så även om jag KAN äta nu - vilket jag inte kunde göra på flera dagar - vill jag inte äta nu.

Vad är det för mening när man inte känner smaken.?! Det stimulerar inte direkt aptiten när man lika väl kunde tugga på en kartongbit, utan att märka nån skillnad...

Och sömnen... Har inte sovit många timmar den här veckan kan jag säga... Vissa nätter har jag varit klarpigg, trots feber & kletiga, rinnande ögon etc & har suttit uppe & tittat på TV.Andra har jag sovit några timmar,för att sen vakna med panik för att ögonen torkat ihop av var,så då har jag måste trevat mig fram i mörkret, in till badrummet & tvätta försiktigt, innan jag äntligen kunnat öppna ögonen igen.

För 2 nätter sen, fick jag dock nog & återvände till sovrummet. Men då hade hostan blivit så mycket värre istället,så nu kan jag inte sova pga den... & jag kan inte ligga ner, utan har pallat upp med kuddar så jag sitter upp i sängen & sover. Är inte så utsövd när jag vaknar,som ni nog förstår... & det blir ju inte bättre av att jag hostar så att jag nästan kräks.

I måndags firade jag 6 månader som rökfri & jag är så glad att jag inte röker längre, när jag har en sån elak hosta! Blev ju inget 6 mån firande,så får väl ta det när jag är piggare sen.

Solen skiner idag ,så jag tvingade faktiskt ut mig själv på altanen en stund.Satt där med en kopp te & njöt av värmen och den friska luften, tills halsen plötsligt svällde upp igen & huvudet började dunka...

Så det var bara att gå in och ta en Ipren och  bänka sig i soffan igen... Suck!

Smärtan flyttade nästan genast iväg mot öronen,så då fick jag brådis till kylskåpet & nu sitter jag med en vitlöksklyfta instoppad i varje öra.   

J skulle sova hos en kompis hela helgen.Kommer ju ihåg hur man var själv när man var 15 bast. Men nu borde R och lille K komma hem snart. Då blir det nåt okulinariskt till middag (eftersom inget ändå smakar nåt) & sen får väl de roa sig på andra håll. Till kvällen hoppas jag att de vill mysa ner sig med mig i soffan & glo på en film.

Så många år som vi kämpade för att få rätten på vår sida ang äldste sonen J ang psykologutredningar för att VI VISSTE att nåt var fel, men ingen trodde oss.

Inte förrän han gick i klass 2 hittade vi en läkare som faktiskt lyssnade på oss & godkände en utredning. & det visade ju klart & tydligt att J har ADHD/Asperger OCH är svagbegåvad... Om diagnoserna ställts tidigare hade vi & J kunnat få den hjälp & det stöd vi har rätt till & det hade definitivt besparat oss föräldrar alla påfrestande bråk,som man inte visste hur man skulle hantera & vi hade sluppit bli anmälda till soc vid 2 olika tillfällen,då dagispersonal & barnavårdscentralen ansåg att vi inte stimulerade J tillräcklig etc, & det var därför han var så sen i utvecklingen osv..!

Nu är han 15½ år gammal, men mentalt sett är han på det stora hela som en 9 åring.

Nu har hans lillebror K, som snart fyller 12 år, börjat uppvisa svåra problem oxå & han tappar fokus extremt lätt & har väldigt svårt att komma igång med uppgifter, vare sig det handlar om att göra sig i ordning på morgonen eller att hänga med i skolarbetet. Han är superintelligent dock,så några problem med begåvningen är det då rakt inte. Men han kan bara inte använda sin intelligens på rätt sätt. Skulle personligen vilja säga att han definitivt har ADD, sen vet man ju inte om det slutar där. Det kan mycket väl vara mer.

Men vi skickade hursom in en egenremiss till BUP, efter att skolan kontaktat oss med stor oro för K.

Men efter mycket väntande fick vi alltså detta till svar idag...

Så nu måste vi vända oss till vår (inte så sammarbetsvilliga) rektor för att vidare ansöka om psykologutredning...

Samtidigt håller vi på att utreda J för att han fortfarande inte växer & går upp i vikt som han ska & eftersom Barnkliniken här i Gävle inte lyckats komma fram till något över huvud taget på alla dessa år, krävde vi till slut att få komma till Akademiska i Uppsala,så nu måste vi pendla fram & tillbaka dit för undersökningar.

& inte nog med det så har ju även jag varit under utredning de senaste 1½ året för magen & inte heller mig har de inkompetenta Gävleläkarna hittat nåt på,så nu väntar oxå jag på tid i Uppsala.

Har tvingats gå igenom gastroskopi,2 st koloskopi, magnetkameraröntgens, datortomografier etc...

Inte konstigt att man känner sig smått slutkörd & motarbetad...

Men jag kämpar in i döden för mina barns skull!

Det är skrämmande att se hur lågt vi sjunkit... 
Och trots att vi uppmärksammas på det om och om igen, så verkar inga villiga att ändra på det faktum att vi blivit totalt socialt handikappade. Vi är den sista vuxna generationen som faktiskt VILLE vara ute och leka när vi var barn.Som ville leka med kompisar.

Vi hade inga som helst problem att använda vår fantasi.

Barn idag har väldigt begränsad social kompetens och de har absolut ingen fantasi.

När de säger att de ska sticka till en kompis och leka,menar de egentligen att de ska sitta i samma rum och spela.

Och det betyder nödvändigtvis inte att de spelar tillsammans på samma spel...

"-Det finns inget att göra...", är nåt man får höra när man vägrar dem att spela.

De kräver ständig stimulans på hög nivå så om man säger till dem att cykla en sväng,tittar de på en som om man vore dum i huvudet och om man tipsar om en rolig klätterstund i skogen,springer de och gömmer sig av ren skräck,för i skogen finns ju stora djur och man kan ju faktiskt gå vilse!

För att inte snacka om den muskelsvaghet som uppstår när ungarna bara sitter inne jämt...

Önskade att alla vuxna kunde föregå med gott exempel och lägga mer tid på vänner och familj och speciellt sina BARN,istället för att surfa på datorn, plattan eller den förbaskade mobilen!

Och var inte rädda för att vägra era barn att spela!

De mår inte dåligt av att inte få spela. Det är inte synd om dem,hur mycket de än vill få dig att tro det!

Hos oss är spel förbjudet dagtid.

På vardagarna får de spela 1 timme efter att läxor och annat är klart.

På helger är det kvällar som gäller.

Tyvärr gör inte detta att våra barn är ute för det,utan de sticker såklart bara till kompisar som inte har samma regler och vips,så sitter de inne och spelar hemma hos andra istället!

Men våra kids lider inte av att inte få spela hemma och i det stora hela så är det inte mycket gnäll över det heller.

Däremot tycker ju deras kompisar att vi är jättehemska föräldrar så ingen vill någonsin vara här,för då måste man ju faktiskt vara ute och få luft,röra på sig och stimulera fantasin.

Och det är riktigt sorgligt...

Här är de nya små odjuren. ;-) helbröder med drygt ett halvår i åldersskillnad. 

Herr grå är Sheldon Cooper aka Shelle-belle som precis fyllt 1 år och den lille cremefärgade gofisen är Sune. 

Tjejerna är inte överdrivet lyckliga över tillskotten kan jag säga. Maiden tycker de jsn vara roliga ibland sådär, men hon är ju bara 3 år själv.

Det är värre för stackars 12 åriga Pepsi. 

Henne är inte Sheldon nådig mot,den elakingen   

 Såg att jag inte ens hade uppdaterat när vi flyttade in i huset...

Vi flyttade in 2 december 2014 & det var en helt underbar dag. Från att bo i stugan på <50 m2 hos svärföräldrarna, till att flytta in i ett sprillans nytt, egendesignat OCH egenbyggt hus på 135 m2, kändes helt overkligt & jag ljuger inte när jag säger att det tog lång tid innan man faktiskt förstod att det var sant...

Vår alldeles egna väg är 450 m lång & detta kort tog jag förra vintern.

Under vår första sommar här hann vi såklart med en hel del på tomten oxå, men det är långt ifrån klart. Men jag påbörjade min fruktträdgård & vi anlade gräsmattan så den är helt klar.& självklart byggde vi en stor altan. ;-)  Kommande sommar ska vi göra klart det sista på utsidan av huset, såsom att få upp de sista takfotsbrädorna & putsa grunden. Och det jag ser mest fram emot!: att bygga en ordentlig farstukvist med tak & plats för sittgrupp. Behövs verkligen då det blir fruktansvärt hett på altanen på sommaren ,som är i söderläge & det är så skönt att gå till norrsidan & sätta sig i skuggan.

R blev utkallad för plogning inatt & kidsen har jag precis kört i säng. Nu ska jag ta & stoppa mig själv i säng oxå. Tar med mig alla 4 kissarna (har skaffat 2 kattbröder sen vi flyttade upp oxå ;-) ) & kryper ner under duntäcket & fortsätter lyssna på skräckromanen "Sjuka själar"...

Har enormt mycket att uppdatera om,så jag får skärpa mig nu & försöka återkomma imorgon & sen åtminstone en eller ett par ggr i veckan framöver.

Mycket som hänt & mycket som är på väg att hända...

Så stay tuned people!

Födelsedagen är här igen då och som vanligt är det mer en sorgens dag.

Så förstörd som jag blev i barndomen, så ser jag aldrig fram emot att fylla år. Många grattar på Facebook, men i övrigt känner jag mig alltid väldigt ensam och ledsen... 

Fotot taget efter tvätt med Aloe Hand & Face Soap & insmorning med Aloe propolis Creme. Skorporna börjar släppa här & var trots att tatueringen blev ganska illa tilltygad under gårdagen.

Det går ju som på räls det här!