Direktlänk till inlägg 28 januari 2009
Och hela händelsen känns totalt overklig...
Tänk att pappa verkligen är borta för alltid.
Det värsta är när jag ska sova...
Så fort jag sluter ögonen ser jag honom i den där sjukhussängen.
Där låg han och plågades och led i 45 timmar,innan han äntligen fick frid.
Den ångesten som visades i hans ögon var gång det gick för långt mellan morfinsprutorna,kommer jag aldrig att glömma...
På lördag ska R och jag åka upp till Bergsjö med iris och träffa begravningsentreprenören.
Begravningen är iallafall bokad till fredagen den 20 februari kl 13 i Harmångers kyrka.
Vi blev tillfrågade om vi ville se pappa en gång till,men vi tackade nej,eftersom de sist förklarade för oss att eftersom pappa led av sån syrebrist på slutet,skulle han snabbt marmoreras i huden.Dvs ansiktet skulle sjunka in och bli lila.
Både jag och iris vill komma ihåg honom så som han såg ut dagen efter han dog,då han såg så otroligt fridfull ut.
Hela jag stinker klor,trots att jag var så noga med att tvätta av mig efteråt. ;-) Idag åkte vi till Sandviken & badade med våra bästa vänner och deras barn. Även vår äldste, J, som strax fyller 16 år, var med idag. Förra veckan var det bara ...
Attans förbenade sjukdomar. Åkte på en mild förkylning för nån vecka sen & kände mig väldigt nöjd över det. Sen fick ett par vänners yngste son på 2 ½ år ögoninflammation... Med tanke på att jag är väldigt populär i hans ögon, borde jag h...