Direktlänk till inlägg 5 mars 2008
Efter 8 års kämpande har vi äntligen fått en diagnos och därmed ett erkännande!
Trots att jag alltid vetat instinktivt att vår äldste son Kim är ett bokstavsbarn,kom endå,konstigt nog,orden från överläkaren som ett smärre slag i magen...Konstigt...
En bit av ADHD,Asperger,Tics & troligtvis oxå Dyslexi,blev tillsammans diagnosen: DAMP
Så vad händer nu..?
Ja,Kim kommer inte att få gå upp till tvåan till hösten,utan får gå om första klass.
så under vårterminen nu,kommer han att få gå ner till 6 års då och då för att komma in sig i gruppen och förhoppningsvis få någon vän,vilket han inte längre har i nuvarande klassen.
känns såklart jättebra att äntligen få en diagnos,så att han kan få rätt hjälp och vi inte behöver vara så arga och frustrerade på honom hela tiden,utan faktiskt nu istället vet varför han gör si & så etc.
Visst kommer man bli arg endå såklart,men inte lika som förr tror jag...
Hoppas jag inte iallafall,för allas skull...
En arbetspedagog skulle tillkallas till skolan nu,som ska gå igenom kims beteende på skolan och forma en plan om hur lärarna bäst kan hjälpa honom.
Trots att det är skönt med en diagnos känns det endå jättejobbigt,eftersom vi nu fått svart på vitt att detta inte är något övergående och att våra liv kommer att fortsätta i samma jobbiga mak och faktiskt oxå bli ännu värre ju äldre kim blir...
Hela jag stinker klor,trots att jag var så noga med att tvätta av mig efteråt. ;-) Idag åkte vi till Sandviken & badade med våra bästa vänner och deras barn. Även vår äldste, J, som strax fyller 16 år, var med idag. Förra veckan var det bara ...
Attans förbenade sjukdomar. Åkte på en mild förkylning för nån vecka sen & kände mig väldigt nöjd över det. Sen fick ett par vänners yngste son på 2 ½ år ögoninflammation... Med tanke på att jag är väldigt populär i hans ögon, borde jag h...