Direktlänk till inlägg 8 oktober 2007
I lördags fick jag ett samtal från pappa igen,där han talade om att han ligger på sjukhus igen och har legat inne i 2 veckor redan...
Han hade fått väldigt ont bak mot ryggen etc och nu hade de gjort hur mkt undersökningar som helst + lungröntgen,datortomografi osv,men utan att hitta ngt fel
eller lungröntgen hade han väl inte fått svar på än och med tanke på att han dessutom lät jättehes och konstig på rösten blir man ju rädd att det är cancern som spridit sig ut i bröstkorgen bl.a
Jag har inte gråtit många tårar sedan jag fick veta att pappa var sjuk,men nu blev det plötsligt bara för mkt och jag bara bröt ihop...
jag bara grät och det kändes som att det aldrig skulle ta slut.när jag väl slutade att gråta,tog det bara ngn minut,så började jag igen och jag har aldrig gråtit så ångestfullt ngn gng.
hela kroppen drog ihop sig och jag ville bara skrika,men höll inne med det.
fy!så vill jag aldrig känna igen,men tyvärr vet man ju att det bara kommer att bli värre allt efter hur pappa blir sämre och jag vågar inte ens tänka på hur det kommer att bli när allt är "över"...
Hela jag stinker klor,trots att jag var så noga med att tvätta av mig efteråt. ;-) Idag åkte vi till Sandviken & badade med våra bästa vänner och deras barn. Även vår äldste, J, som strax fyller 16 år, var med idag. Förra veckan var det bara ...
Attans förbenade sjukdomar. Åkte på en mild förkylning för nån vecka sen & kände mig väldigt nöjd över det. Sen fick ett par vänners yngste son på 2 ½ år ögoninflammation... Med tanke på att jag är väldigt populär i hans ögon, borde jag h...