Fy tusan,säger jag bara!!!

I fredags började jag känna av ett svagt illamående,men inget som störde mig direkt.

På lördagen var illamåendet värre och magen bubblade hela tiden,men jag tänkte att det kanske bara berodde på de 3 folkölen jag tagit kvällen före.

det blev värre till kvällen,men inget mer.

På söndagen trodde jag att jag skulle gå åt...

R fyllde år och vi hade besök två gånger under dagen och jag mådde sååå illa!

så blev vi bortbjudna på middag på kvällen och det gick endå skapligt,trots det eviga mullrandet i magen...

men när vi kommit hem,lagt kidsen och satt oss vid tv:n,var det kört...

det var bara att springa på toa och där fick jag sitta länge och väl.men jag klarade mig iallafall från att kräkas.

jag kröp ner i sängen så fort magen tillät,efter att ha proppat i mig 2 Imodium.

sen började helvetet på allvar...

jag vaknade vid 1,vid 3 etc,etc.

det värkte och mullrade så hemskt i magen hela tiden.

och det enda jag kunde tänka på var att denna morgon skulle jag följa kim till hans allra första skoldag!

morgonen kom alldeles för fort och jag fick börja dagen med 30 min på toa.

vid det laget var jag helt slaktad efter nattens oroligheter.

så jag fick ringa R på jobbet och tala om att jag inte kunde följa med kim till skolan,så han var tvungen att lämna jobbet en stund för att följa med istället.

och gårdagen var verkligen ett rent helvete!

jag fullkomligt tömdes på all kraft och energi och sprang på toa hela tiden och när jag inte satt där,låg jag i soffan,totalt utslagen och kämpade emot illamåendet och den upp och nedgående febern och fattade inte alls vad som var fel med mig.

halvvägs in på gårdagen började dessutom en fruktansvärd huvudvärk krypa på,vilket jag definitivt inte hade ork att hantera och pga illamåendet,kunde jag ju inte få i mig en alvedon heller...

r var tvungen att jobba över och kom inte hem förrän 19.00 eller så och vid det laget var allt ännu värre och pojkarna mer eller mindre helt utan tillsyn.

det tog inte lång stund efter att r kommit hem innan jag för första gången blev tvungen att rusa på toa och kräkas.

sen vinglade jag in till sängen,helt bortdomnad i ett töcken och ramlade ner på kudden med huvudet sprängandes och magen mullrandes...

R sa att jag var helt borta och det gick inte att få ett vettigt ord ur mig.

så inatt tror jag att jag sov ganska tungt,men endå oroligt,för jag hade stygga besvär att vakna imorse när r väckte mig för att jag skulle göra kim iordning för skolan.

först kände jag inget i magen,men det tog inte många sekunder att inse att det återigen bara var att springa till badrummet.

och inte nog med denna jäkla magsjuka,nä nu har jag dessutom åkt på den månatliga...

men hur som helst,har det iallafall varit lite bättre idag.

jag har ju fått spenderat mestadels av tiden på toa,men inte kräkts något mer iallafall och illamåendet är inte lika starkt,så jag har t.o.m lyckats trycka i mig en risifrutti och ett äpple idag.nog för att det krävdes all viljestyrka jag har för att lyckas svälja ner det,men endå.jag var tvungen att få något i magen för att kunna ta en alvedon mot huvudvärken som hotade att komma tillbaka idag igen.

nu bara hoppas jag att det här kan ge med sig under natten,så att jag får bli mig själv igen!

det är ju utmattningen som är jobbigast och jag tycker ju så synd om,speciellt kev,som är hemma med mig hela dagarna och inte alls blir stimulerad.han har bara fått leka själv de här två dagarna.stackarn

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hela jag stinker klor,trots att jag var så noga med att tvätta av mig efteråt. ;-)   Idag åkte vi till Sandviken & badade med våra bästa vänner och deras barn. Även vår äldste, J, som strax fyller 16 år, var med idag. Förra veckan var det bara ...

Attans förbenade sjukdomar. Åkte på en mild förkylning för nån vecka sen & kände mig väldigt nöjd över det.   Sen fick ett par vänners yngste son på 2 ½ år ögoninflammation...   Med tanke på att jag är väldigt populär i hans ögon, borde jag h...

Så många år som vi kämpade för att få rätten på vår sida ang äldste sonen J ang psykologutredningar för att VI VISSTE att nåt var fel, men ingen trodde oss. Inte förrän han gick i klass 2 hittade vi en läkare som faktiskt lyssnade på oss & godkände...

Det är skrämmande att se hur lågt vi sjunkit...  Och trots att vi uppmärksammas på det om och om igen, så verkar inga villiga att ändra på det faktum att vi blivit totalt socialt handikappade. Vi är den sista vuxna generationen som faktiskt VILLE va...

Här är de nya små odjuren. ;-) helbröder med drygt ett halvår i åldersskillnad.  Herr grå är Sheldon Cooper aka Shelle-belle som precis fyllt 1 år och den lille cremefärgade gofisen är Sune.  Tjejerna är inte överdrivet lyckliga över tillskotten ...