Fy vad hemskt...

jag låg inne och läste idag,för jag har haft en sån jäkla huvudvärk pga antibiotikan.

R och pojkarna var ute och helt plötsligt hör jag bara hur R skriker rakt ut i vild panik och ångest och jag blev helt paralyserad och såg de värsta tänkbara scenarion framför mig.

kastade undan boken,flög upp ur soffan och sprang ut i köket precis när R kom in med en vilt gråtande kev i famnen.

och det första jag ser är kev's högra hand och det långa spik som går rakt igenom hans tumme!

R talade om att han glömt att koppla ur spikpistolen,då en granne kommit över och pratat och nu hade alltså kev skjutit sig själv med den...

först fick jag panik och skrek åt R att ta ut den,men kom snabbt på bättre tankar och sa till om akuten istället.

vi kastade in oss i bilen och körde först iväg till hälsocentralen i hopp om att de skulle kunna ta hand om det.vid det laget hade chocken satt in på kev och han satt tyst i mitt knä hela tiden fr.o.m då.

jag däremot hade blivit så uppskakad att jag börjat skaka okontrollerat och hjärtat slog som en stånghammare och huvudvärken som redan innan varit jobbig,började nu likna migrän.

in på HC där de snabbt konstaterade att det var bättre att vi åkte till akuten ifall kev skulle behöva sövas,så de skrev ut en remiss och vi skickades vidare.

tillbaka till bilen,in till akuten...

vi fick komma in ganska omgående och kirurgerna började genast diskutera hur de skulle göra för att ta ut spiken.

kirurgsköterskan var bäst och verkade oxå mkt mer insatt i små barns behov än den utländske kirurgen som bestämde.

det bestämdes iallafall att kev skulle få lugnande och smärtstillande,dock ingen bedövning!!!

så efter en stund gjordes detta,men tyvärr fick det lugnande aldrig en chans att sätta in förrän kirurgen vill börja.

så R och jag fick sitta och försöka distrahera kev medans kirurgen klippte av spiken med en tång och sedan röck ut den väldigt oförsiktigt!

stackars kev skrek ju rakt ut och man kan ju bara tänka hur ont det måste ha gjort!

sen blev fingret bandagerat och vi fick sitta kvar en timme för att se att inga biverkningar uppstod av det lugnande medlet han fått.vilket för övrigt inte började verka förrän vi kommit ut i väntrummet igen...

och då blev han rejält borta.

när vi kom hem somnade både jag kev och R och vaknade inte förrän 2 timmar senare.

det värsta är att det är så svårt att släppa och man bara tänker vad som kunde ha hänt om spikpistolen riktats åt något annat håll...

mammas älskling,jag älskar dig sååå mycket!!!

 

bambi

9 augusti 2007 17:28

Usch, va läskigt! Hoppas att han mår bra nu!

http://bambi.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hela jag stinker klor,trots att jag var så noga med att tvätta av mig efteråt. ;-)   Idag åkte vi till Sandviken & badade med våra bästa vänner och deras barn. Även vår äldste, J, som strax fyller 16 år, var med idag. Förra veckan var det bara ...

Attans förbenade sjukdomar. Åkte på en mild förkylning för nån vecka sen & kände mig väldigt nöjd över det.   Sen fick ett par vänners yngste son på 2 ½ år ögoninflammation...   Med tanke på att jag är väldigt populär i hans ögon, borde jag h...

Så många år som vi kämpade för att få rätten på vår sida ang äldste sonen J ang psykologutredningar för att VI VISSTE att nåt var fel, men ingen trodde oss. Inte förrän han gick i klass 2 hittade vi en läkare som faktiskt lyssnade på oss & godkände...

Det är skrämmande att se hur lågt vi sjunkit...  Och trots att vi uppmärksammas på det om och om igen, så verkar inga villiga att ändra på det faktum att vi blivit totalt socialt handikappade. Vi är den sista vuxna generationen som faktiskt VILLE va...

Här är de nya små odjuren. ;-) helbröder med drygt ett halvår i åldersskillnad.  Herr grå är Sheldon Cooper aka Shelle-belle som precis fyllt 1 år och den lille cremefärgade gofisen är Sune.  Tjejerna är inte överdrivet lyckliga över tillskotten ...