japp,ikväll har jag syndat ordentligt...har inte rökt på 95 dagar,tror jag att det var,men ikväll orkade jag inte mer och tog ngn öl med medföljande cigaretter.det var sååå gott.iallafall efter de 2 första...men nu har R gömt resten och de får bara tas fram när det vankas öl.så jag tänker absolut inte börja röka igen på "heltid"!Nej,nej.R läste inläggfet igår kväll medans jag borstade tänderna...Tyvärr.eller jag vet inte...hur som helst vet han hur sårad jag är och säger om och om igen hur mkt han älskar mig,men jag vet inte längre hur jag ska hantera detta återkommande svek och det här gången är det annorlunda på alla sätt möjliga...vi hälsade på han mormor och morfar idag.det var trevligt,men det gjorde ont i mig att åter igen bli påmind om hela den familj han har som fattas mig...innan vi åkte dit frågade jag om de visste om pappa,så jag skulle veta om jag skulle förvänta mig frågor.han sa bara att han berättat för sina föräldrar,vilket chockade mig,då de inte alls gett sken av att veta ngt om det.innan detta har jag faktiskt känt mig som en del av deras familj,accepterad.ja,ni vet...men nu känns det inte alls så längre...hade de brytt sig,hade de väl frågat hur jag mår och visat ngn slags medkänsla,ja vad som helst egentligen.nu känner jag mig bara ännu mer ensam än jag gjort tidigare...vi ska på fika där med en stor del av släkten på lördag,men nu känner jag inte alls som att jag vill följa med dit.just nu är hela mitt liv på kant och jag vet inte alls om jag kommer att kunna få räta på det igen.inte nu när jag ser hur få jag egentligen kan lita på att finnas där för mig.är det verkligen så konstigt att jag käner panik över att mista min sista familjemedlem när jag baar är 27 år?!eller är det vanligt förekommande och ingenting att egentligen utmärka sig igenom så att säga...

att han alltid ska nonchalera mig när han känner sig skyldig för sånt här...precis som att jag inte har tillräckligt jobbigt nu endå!han vet mkt väl varför jag är arg och ledsen,men låtsas inte alls om det.talar knappt till mig,rör inte vid mig etc...och jag fattar inte varför han fortsätter att ställa till det för sig genom de där dumma grejorna!!!han vet hur jag känner inför det och den här gången hade det ju verkligen inte kunnat kommit till ytan mer olägligt heller,eftersom mitt "humör" nyligt vänt,efter flera år.och nu är det raserat igen.helt förstört och han har ingen annan att skylla på än sig själv...allt med pappa och så kommer ännu en omgång av det här igen och jag orkar bara inte med det...han må tycka att det är oskyldigt,men för mig är det ett svek och fullständigt onödigt,omoget!vad han inte verkar förstå,är att med det här hängandes över oss nu,samt att det med pappa inte alls verkar få honom att förstå att jag inte alls mår bra nu,faktiskt kan få mig att gå ut genom dörren för att inte komma tillbaka...Jag är ensam i ett stort mörker...

Pratade nyss med pappa igen.eller först talade jag med styvmor och redan då ringde varningsklockorna.hon lät hemskt nere helt plötsligt,mkt värre än tidigare,då hon hållt modet uppe.hon berättade att pappa helt tappat livslusten och igår morse när de skulle åka till läkaren,vägrade han.han stängde in sig i sovrummet och skrek.nu har läkarna bestämt att OP för tarmcancern blir 24 april och 3 veckor efter det ska pappa få nästa cellgiftsbehandling.lungan ska röntgas,igen...läkarna hade dock inte sagt ngt mer om mesoteliomet.Fattar inte varför!Nu ska pappa och styvmor få prata med en psykolog,eftersom både börjar tappa orken totalt.pappa säger att allt är bra och att det kommer att ordna sig,till alla som frågar.jag har aldrig hört min pappa vara så ledsen som han var idag när jag talade med honom.jag hörde hur han svalde gråten flera gånger och det gör så ont i mig att veta att han känner så och att jag inte kan hjälpa honom och för tillfället inte ens kan finnas där för honom,eftersom smittorisken är för hög nu.Jag tror inte att jag någonsin känt mig så maktlös och ensam som jag gör nu och det hjälper inte precis att saker och ting inte är tipp-topp på hemmafronten heller...

Japp idag är jag valpvakt åt R's mor,far och systers minsta Borderterrier.En ettrig liten "Varga",på bara några månader.Är instängd med henne i sovrummet nu.det går inte att ha henne och maja ihop inomhus,för då har vi inget hus kvar sen.väntar på att svärmor ska komma och hämta henne snart nu och sen ska jag ringa pappa eftersom det aldrig blev av igår.Kim är tillbaka på skolan.*Äntligen*kev och R åkte in med maskinen till stan igen och skulle handla på väg hem.jag var tvungen att ringa och beställa en värdering av huset redan,trots att vi inte är klara med övervåningen.(för det tog ju slut på pengar)och nu märkte jag att banken redan har börjat dra pengar för byggkrediten,så vi låg helt plötsligt 4500kr back där istället för +800kr sist jag kollade.*Gulp*så nu får man skämmas över hur huset ser ut när mäklaren kommer och vi får ju bara hoppas att han kan värdera upp det tillräckligt för att vi ska kunna lägga om hela krediten till åtminstonde ett topplån,tills vi får råd att göra resten.sen ska ju tomten fixas i sommar och vi ska bygga ut hallen.Vi måste lägga nytt tak på ladan,eftersom det regnar in och hela huset måste panelas om,eftersom träpanelen har murknat och vi absolut endå inte vill ha liggande panel.ja,så det är lite att göra och man får ju ta det som det kommer och prioritera allt eftersom...nej,nu ska jag ta en viss valp i nackskinnet och be henne snällt,att inte försöka äta upp våra katter!

Fy...Ja,kim fick ju magsjuka för ca 2 veckor sen och sen åkte R på det för 6 dagar sen.och natten mot igår slog den till mot mig...vaknade runt 03.00 och fick springa på toa och där blev jag kvar.somnade till på golvet efter knappt 2 timmar,men väcktes lika snabbt igen av R's väckarklocka som gick igång i sovrummet,varvid han klev upp och märkte att jag var dålig.tyvärr,som vanligt när jag blir jättedålig,skulle han jobba och kunde inte säga ifrån,så jag fick ju ha kidsen ensam igår.fick ju sätta kim på ansvar att fixa frukost till sig själv och kev etc.jag låg utslagen hela dagen och igår kväll somnade jag gott i sängen vid 21.00vaknade imorse och mådde mycket bättre,men inte bra,men kände endå äckel inför huset som var indränkt i magsjukebaciller...Blä!så nu har jag precis avslutat en total storstädning.sängkläderna ligger och snurrar i tvättmaskinen och sängen är renbäddad.*Mysigt*passade t.o.m på att plocka undan alla vinterkläder från hallen,så nu är det gjort.nu är jag helt slut kan jag tala om...*Pust*nu är det bara jag som ska tvättas och tro mig,det behövs!!!luktar som en gammal strumpa...*Ryser*skulle behöva baka oxå,men jag vet inte om jag orkar det idag faktiskt.har bestämt mig för att dra ner på brödinköp och börja baka riktigt fiberrikt bröd själv istället.dessutom är det ju faktiskt godare med eget.Igår kom R's mormor och morfar hem från Cypern,där de varit i 3 månader.ska ringa pappa idag och höra hur det är.det gör så ont i själen när jag tänker på honom...Älskar dig av hela mitt hjärta pappa!