Då var det dags för nästa OP för pappas del.

Ringde honom idag och det kändes som evigheter sedan jag talade med honom sist...

Han lät iallafall lite piggare idag än vad han gjorde sist jag talade med honom.

Men han var såklart nervös över OP imorrn.

De ska gå in i tarmen och ta bort cancertumören.

Så nu får man hålla tummarna igen och hoppas att den inte är värre än vad läkarna tror och att de kan få bort allt utan komplikationer.

Det är ju tillräckligt illa med det här och lungsäckscancern som det är...

Jag själv har kommit in i någon konstig form,som jag har svårt att identifiera.

Jag blir yr och tung bakom ögonen flera gånger per dag,

jag känner knappt någon smak alls och

den senaste veckan har jag totalt tappat aptiten.

Jag vill inte äta och det tar oftast emot när jag gör det.

Typ varannan dag äter jag middag och de andra dagarna består av en halv tallrik youghurt på morgonen (för att få ner medicinen),och sen kanske en macka på kvällen.

Vet inte vad det är frågan om,men det kanske har att göra med allt runt om + att R började jobba för säsongen igen förra veckan,så nu ligger en lång,ensam tid framför mig igen.

Om man bara hade någon att umgås med...Någon att ty sig till...

Ja,det räcker väl att läsa vad som bara står här för att egentligen fatta att det är dags för en depression igen...Och den här gången oxå en medföljande ätstörningsperiod.

det var länge sen jag hade en sån sist...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hela jag stinker klor,trots att jag var så noga med att tvätta av mig efteråt. ;-)   Idag åkte vi till Sandviken & badade med våra bästa vänner och deras barn. Även vår äldste, J, som strax fyller 16 år, var med idag. Förra veckan var det bara ...

Attans förbenade sjukdomar. Åkte på en mild förkylning för nån vecka sen & kände mig väldigt nöjd över det.   Sen fick ett par vänners yngste son på 2 ½ år ögoninflammation...   Med tanke på att jag är väldigt populär i hans ögon, borde jag h...

Så många år som vi kämpade för att få rätten på vår sida ang äldste sonen J ang psykologutredningar för att VI VISSTE att nåt var fel, men ingen trodde oss. Inte förrän han gick i klass 2 hittade vi en läkare som faktiskt lyssnade på oss & godkände...

Det är skrämmande att se hur lågt vi sjunkit...  Och trots att vi uppmärksammas på det om och om igen, så verkar inga villiga att ändra på det faktum att vi blivit totalt socialt handikappade. Vi är den sista vuxna generationen som faktiskt VILLE va...

Här är de nya små odjuren. ;-) helbröder med drygt ett halvår i åldersskillnad.  Herr grå är Sheldon Cooper aka Shelle-belle som precis fyllt 1 år och den lille cremefärgade gofisen är Sune.  Tjejerna är inte överdrivet lyckliga över tillskotten ...